Mår inte sååå jättebra idag. Sprungit runt i Halmstads krogkvarter och var hemma halv fyra, somnade vid fyra, gick upp halv tio och duschade och höll på innan jag sprang till mormor och nu ska jag snart träffa Marika efter att jag pratat igenom en massa strunt med Daniel. Jävla gubbe.

Jag är för övrigt inte helt oberusad.

637 dagar sedan Charlie dog idag. Jag saknar honom mer idag än vad jag gjort sedan mitt andra ex dog. Fruktansvärt, jag vet. Alla begravningar man missat och skjutit sig igenom känns nästan åtråvärda nu.

Idag saknar jag Charlie för att jag tjatat om ompysslare hela tiden. Det var han inte. Men när man verkligen mådde så dåligt att man inte ens pratade om det så var han en ompysslare i världsklass! Han bryggde kanna efter kanna med ljuvligt kaffe, och man fick använda favoritkaffemuggen och låna bomullströjor som luktade precis som han gör innan han gick till jobbet, och när han kom hem hade han med sig små saker. Kinderägg, hyrfilmer, serietidningar... Helvete. Jag hade gjort allt för att få träffa honom en sista gång (på riktigt) och bara säga hej då, sen hade jag aldrig, aldrig behövt se honom igen. Aldrig. Han visste aldrig hur mycket allt det där betydde, eller hur mänsklig jag var då. Min allra bästa vän.

Jag kom att tänka på min pappa i hela sentimentalitetstrippen och kom på att jag vill göra något för honom som betyder någonting för oss båda. Och min första tanke var att göra något bestående, något sanningsenligt, kärleksfullt och viktigt, som vi kan finna tröst eller styrka i närhelst vi behöver det. (Jag har ett väldigt speciellt förhållande till min pappa, och eftersom vi så sällan ses är det här extra viktigt.) Då vi båda älskar Pink Floyd och kan varenda låttext och skulle kunna dö nu, om vi bara fått se dem live någon gång, är det inte idealiskt att tatuera in The Dark Side of the Moon-loggan båda två? Jag har skickat ett sms och frågat, men han tittar på sin mobil en gång i veckan ungefär, så det är inget att vänta för.

På tal om väntan har inte Avant hört av sig så förmodligen blir det i början på nästa vecka, så får vi se om det blir lite pengar i slutet på månaden kanske. Hade ju varit underbart.

Imorgon (idag, söndag) ska jag trots min sjukdom träffa Marika, och ta en kaffe eller så, men innan dess ska jag ta ut pengar till mormor, samt köpa cigaretter till henne. Långtråkigt att åka fram och tillbaka hela tiden.

På måndag ska jag hämta mitt id-kort på Kassaservice, så att jag slipper släpa på passet hela tiden. Det är fruktansvärt.

Annars ska jag träffa Jens nästa vecka, får se hur awkward det blir och hur svårt det kommer bli att ha en normal konversation. Hur många ting som kommer att komma på tal och hur många som slipper.

6/12 ska vi till KB och se på Gogol Bordello igen, det blir min tredje konsert med de åtta galna baltikerna. Jag ser fram emot det lagom mycket eftersom ingenting är bestämt än, men i vilket fall blir det säkert toppen.

Nu är klockan 01.40 och jag måste testa det här med sömn innan någonting tar livet av mig. Varsågoda för det seriösa inlägget förresten, det lär ni inte plågas med så ofta i framtiden.